Utökad information om vaccination av fjäderfän mot newcastlesjuka

I april påbörjades vaccination mot newcastlesjuka i Sverige för att minska risken för utbrott. Eftersom newcastlesjuka fortsatt lyder under epizootilagen är det dock viktigt att uppmärksamma symtom även på vaccinerade djur, symtom som kan vara milda och övergående.

Steg 1 i den obligatoriska vaccinationen av newcastlesjuka infördes den 10 april i år vilket innebär att avels- och värphöns ska vaccineras mot newcastlesjuka på kläckerierna. Därför kommer alla nya höns som sätts in på anläggningar som köper avels- och värphöns från kläckerier att vara vaccinerade. Mer information om vaccinationsprogrammet finns på Jordbruksverkets webbplats.

Observera att övriga kategorier av fjäderfän eller fåglar i fångenskap inte får vaccineras före den 10 mars 2028 när steg 2 av den obligatoriska vaccinationen inleds.

Minskad smittspridning och lindrigare symtom

Även om vaccination minskar risken för smittspridning ger den inte ett hundraprocentigt skydd. Detta innebär att vaccinerade fåglar fortfarande kan infekteras och utsöndra virus samt även uppvisa mycket milda och övergående symtom. Det är därför viktigt att vara uppmärksam även på små och övergående förändringar i produktionen för att upptäcka cirkulerande virus i vaccinerade flockar och minska risken för spridning till andra besättningar och till vilda fåglar. Dessutom är det givetvis även fortsatt av största vikt med en bra biosäkerhet på anläggningarna för att minska risken för sjukdom.

Anmälningsplikten

Eftersom newcastlesjuka även fortsatt lyder under epizootilagen samt tillhör kategori A enligt EU:s djurhälsolag (AHL) innebär det att den är anmälningspliktig vid misstanke.

Om du är tveksam till om det kan vara newcastlesjuka och vill diskutera symtomen kan du ringa SVA:s epizootijour på 018-67 40 00.

Newcastlesjuka (jordbruksverket.se)

Uppdaterade bestämmelser om djurvårdare på nivå 3

Den 1 augusti 2026 träder ändringar i våra föreskrifter med saknr D 34 ikraft.

Ändringarna innebär bland annat att djurvårdare på nivå 3, under veterinärs ansvar, fortsatt får:

ge läkemedel för allmän bedövning,
intubera inför narkos och extubera efter narkos, samt
övervaka narkos av sällskapsdjur.

Föreskrifterna i sin helhet hittar du i Veterinära författningshandboken på vår webbplats, se nedan länk.

Personal på djurklinik med svartvit långhårig katt.

Fotograf: Amanda Falkman/Frkn Falkman AB

Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om den som utan att tillhöra djurhälsopersonalen yrkesmässigt utövar verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård samt om veterinärs tillhandahållande av läkemedel till sådana personer, saknr D 34.

Läkemedel ges till häst ges intravenöst.

Fotograf: Amanda Falkman/Frkn Falkman AB

Att tänka på när du ordinerar läkemedel – del 2

I del 1 av vår nyhetsbrevserie om ordination av läkemedel gick vi igenom vad du ska tänka på när du ska bedöma om ett djur behöver läkemedel. I detta nyhetsbrev har vi kommit till nästa steg – att välja vilket läkemedel djuret ska behandlas med.

Välja läkemedel

Läkemedlets egenskaper

När du har kommit fram till att ett djur behöver behandlas med läkemedel kan du tänka att du först väljer vilken aktiv substans som läkemedlet ska innehålla och i vilken styrka. Du behöver dessutom bestämma vilken beredningsform som är lämplig samt ta hänsyn till eventuella andra faktorer som kan vara relevanta, till exempel om läkemedlet innehåller några hjälpmedel. Innan du väljer den specifika läkemedelsprodukten ska du alltså komma fram till vilka egenskaper läkemedlet behöver ha för att det ska bli en lyckad behandling.

Om du ska behandla ett livsmedelsproducerande djur (inklusive hästar om de inte är ”urkryssade” ur livsmedelskedjan i passet) behöver du dessutom kontrollera att den aktiva substansen är tillåten att använda på det aktuella djurslaget med tanke på risk för restsubstanser. I bilagan till EU-förordning 37/2010, se nedan länk, kan du se om ett läkemedel har ett MRL-värde för det djurslag du ska behandla (maximum residue limit). Informationen i bilagan läser du enligt följande:

Om en substans finns med i tabell 1 i förordningen innebär det att den har eller inte behöver ha ett MRL-värde, vilket innebär att substansen får användas till de livsmedelsproducerande djurslag som framgår av tabellen.
Om en substans finns med i tabell 2 är substansen förbjuden, dvs den får inte användas till livsmedelsproducerande djur.
Om en substans inte finns med i någon av tabellerna har det inte gått att fastställa ett MRL-värde och den får inte användas till livsmedelsproducerande djur.

Välja läkemedelsprodukt

När du har kommit fram till vilka egenskaper läkemedlet ska ha är det dags välja en specifik läkemedelsprodukt som har dessa egenskaper.

I första hand ska du alltid välja ett veterinärmedicinskt läkemedel som är godkänt i Sverige för att användas vid aktuellt tillstånd hos det aktuella djurslaget. Om det inte finns något läkemedel godkänt i Sverige som har rätt egenskaper för en lyckad behandling får du välja ett annat läkemedel enligt den så kallade kaskadprincipen.

Exempel: Du behöver behandla ett djur med penicillin men de veterinärmedicinska läkemedel som finns godkända i Sverige och som skulle vara lämpliga i alla andra avseenden finns bara i en oral lösning som djuret inte vill äta. Du får då välja ett läkemedel enligt kaskadprincipen eftersom läkemedlet som är godkänt i Sverige inte har samtliga egenskaper som krävs för en lyckad behandling.

Observera dock att du bara får välja ett läkemedel enligt kaskadprincipen för att undvika att djuret orsakas onödigt lidande. Du får alltså inte välja ett läkemedel enligt kaskadprincipen för att det till exempel är billigare.

Hur du använder kaskadprincipen

När du behöver använda ett läkemedel enligt kaskaden ska du följa stegen enligt nedan.

Läkemedel godkänt i annat EU-land

Första steget i kaskaden är att du ska välja ett veterinärmedicinskt läkemedel som är godkänt i Sverige eller i ett annat EU-land för användning till djur. Om du ska behandla livsmedelsproducerande djur ska läkemedlet dessutom vara godkänt för användning till livsmedelsproducerande djur – om det inte finns något sådant läkemedel får du istället använda ett annat veterinärmedicinskt läkemedel, förutsatt att substansen har ett MRL-värde enligt EU-förordning 37/2010 (se ovan).

Du kan hitta information om veterinärmedicinska läkemedel som är godkända i EU på EU:s webbsida Veterinary Medicines, se nedan länk. Där kan du söka direkt i unionens produktdatabas (UPD).

För att använda läkemedel som är godkända i ett annat EU-land krävs licens som du söker i KLAS hos E-hälsomyndigheten, se nedan länk.

Humanläkemedel

Om det inte finns något lämpligt veterinärmedicinskt läkemedel godkänt i Sverige eller annat EU-land får du istället välja ett humanläkemedel. Som framgår ovan gäller det dock för alla djurslag att du ska välja ett veterinärmedicinskt läkemedel som är godkänt i ett annat EU-land före ett humanläkemedel. Det är därför viktigt att du har som rutin att emellanåt gå igenom de humanläkemedel du använder och söka i UPD om det har godkänts ett motsvarande veterinärmedicinskt läkemedel i något annat EU-land.

Ex tempore-läkemedel och läkemedel från tredjeland

Om det varken finns något lämpligt veterinärmedicinskt läkemedel godkänt i Sverige eller annat EU-land eller något lämpligt humanläkemedel får du välja ett ex tempore-läkemedel. Om det inte heller är möjligt får du välja ett veterinärmedicinskt läkemedel som har godkänts i ett land utanför EU för samma djurslag och samma tillstånd (dock inte vaccin).

Vattenlevande livsmedelsproducerande djur

Om du ska behandla vattenlevande livsmedelsproducerande djur ska du i första hand använda ett veterinärmedicinskt läkemedel som är godkänt för att användas på vattenlevande livsmedelsproducerande djur. EU-kommissionen kommer dock framöver att upprätta en förteckning över vilka substanser som ska vara tillåtna för att användas på vattenlevande djur. Du kan läsa mer i artikel 114 i EU-förordning 2019/6, se nedan länk.

Hitta informationen i lagstiftningen

Du hittar bestämmelserna som ovan information baseras på i artiklarna 106.1 och 112–114 i EU-förordning 2019/6 om veterinärmedicinska läkemedel samt i bilagan till EU-förordning 37/2010.