Höstarna tenderar att bli allt varmare. Det gör att såtidpunkterna behöver
skjutas fram för att inte grödan ska bli allt för stor innan vintern. Senare
sådd minskar även riskerna med skadegörare och ogräs som också gynnas av
varmare höstar. Trots senare sådd är det ändå viktigt att bevaka rapsen under
uppkomst och etablering eftersom den är känslig för angrepp av olika insekter
och sniglar. Skador kan komma snabbt och fälten behöver kontrolleras ofta. Växtskyddscentralen
kommer att följa insektsförekomsten i ett antal fält.
Höstrapsen behöver ca 450
daggrader mellan uppkomst och den 1 november för att nå lagom storlek innan
vintern. För att nå 450 daggrader behöver rapsen vara uppkommen cirka
mellan den 26 och 31 augusti i Skåne och kustnära områden i Halland och
Blekinge, baserat på de senaste årens väderlek (2010-2024). Det senare datumet gäller
för sydligaste Skåne. Hur vädret kommer utvecklas i år går givetvis inte att
säga, men trenden med varmare höstar är tydlig. För mer information om optimala
områdesvisa uppkomstdatum i höstraps, se Albin Gunnarssons artikel i Svensk
Frötidning nr 5, 2026.
Sår man tidigt riskera
man också att få mer problem med insekter som exempelvis kålbladstekel och
rapsjordloppor. Sätt ut gula fångstskålar för att få en uppfattning om vilka
insekter som rör sig i fälten och mängden, samt kontrollera plantorna.
Gnagskador av rapsjordloppor kan
komma tidigt i rapsens utveckling
Rapsjordloppor kan orsaka gnagskador under rapsens
uppkomst och tidiga utveckling. Bevaka fältet närmaste tiden efter sådd så att
inte groddplantor eller unga plantor blir uppätna av rapsjordloppor. Förekomsterna kan variera mycket mellan olika fält,
men även inom samma fält. Fält sådda med utsäde betat med Buteo
Start eller Lumiposa har visst skydd mot gnagskador i hjärtbladsstadiet men
skyddet är kortvarigt och de fälten behöver också bevakas. Rapsjordloppans
gnagskador kan skiljas från sniglarnas bladgnag genom att rapsjordloppan oftast
gör små runda hål på bladskivan, medan bladgnag av sniglar är mera oregelbundna
och finns oftast i bladkanterna.
Riktvärde för bekämpning
av gnagskador:
Hjärtbladsstadium (St 10): mer än 5 %
uppäten bladyta
Från första örtbladen fram till två utvecklade örtblad (St 11–12): mer än 10 % uppäten bladyta
Rapsjordloppan
är ljuskänslig och därför nattaktiv i början av hösten. Ljuskänsligheten avtar
efterhand. Bekämpning mot gnagskador på natten kan därför eventuellt ha något
bättre effekt. När plantorna fått tre till fyra örtblad brukar gnagskadorna
inte vara ett problem längre.
Bild 1. Rapsjordloppan gnager på rapsplantans blad vilket hämmar plantans tillväxt.
Bild 2. Den vuxna rapsjordloppan är nattaktiv och därför enklast att hitta i fält när det är mörkt. Den är glänsande blåsvart, cirka 4 mm lång och har kraftiga lår som gör att den kan hoppa.
Larvskador
av rapsjordloppa kan påverka övervintringen
Rapsjordloppans
larver kan skada tillväxtpunkten och påverka plantornas övervintringsförmåga
eller orsaka utebliven blomning. Larverna kan dock inte bekämpas när de finns
inne i plantorna utan bekämpningen riktas mot de vuxna inflygande
rapsjordlopporna. För att värdera behovet av bekämpning riktad mot larvskador i
det enskilda fältet används gula fångstskålar, så kallade gulskålar. Den gula färgen lockar till sig bland annat. rapsjordloppor,
kålbladsteklar och olika vivlar. Använd minst två skålar per 10 ha eftersom
mängden rapsjordloppor kan variera mycket inom fältet.
Riktvärde för bekämpning av larvskador: 50 - 100 rapsjordloppor/10 dm² i ackumulerad fångst
över tre veckor. Växtskyddscentralens gulskålar har
en yta på 5 dm2/skål. För att förhindra äggläggning sätts
bekämpning in inom 10 dagar efter uppnått tröskelvärde.
En
annan metod för att få en bild av hur mycket rapsjordloppor det finns, är att gå
i fältet med ficklampa när det är mörkt. Rapsjordlopporna syns tydligt eftersom
de glänser i skenet från ficklampan. Ett gammalt tröskelvärde är 1–2
rapsjordloppor per radmeter.
Utbredda
angrepp av kålbladstekellarver är ovanliga i vårt område men enstaka fält kan
få starka angrepp. Den fullvuxna insekten är inte så lätt att se i fält men med
en gulskål är de lätta att hitta och identifiera. Kålbladstekeln lägger främst
ägg på unga plantor och larverna kläcks efter ungefär en vecka. Från början är
larverna små, ett par mm långa, grågröna och gnager på bladens undersida mellan
bladnerverna. När de växer sig större mörknar de i färgen till mattsvart och
blir lättare att upptäcka. De första skadorna är svåra att se eftersom larven
för det mesta inte gnager igenom bladen. Senare syns angreppen som små hål och
när larverna växer till kan de snabbt äta ner plantan tills det som återstår är
ett skelett av stjälkar och bladnerver. Angreppen uppstår ofta fläckvis eller i
delar av fälten. Plantan är känsligast i de tidiga tillväxtstadierna, särskilt
om den angrips redan i hjärtbladsstadiet, eller när de första örtbladen
utvecklas. Vid senare angrepp blir skadan oftast mindre.
Riktvärde för bekämpning av larvskador: 1 larv per planta.
Man måste räkna på många plantor i olika delar av fältet eftersom larverna
förekommer ojämnt. Bekämpningen görs när skadorna ser hotande ut.
Bild 3. Kålbladstekelns larver gnager på rapsplantan, detta är inte lika vanligt i vårt område men angreppen kan bli starka i enstaka fält.
Bekämpa bara om riktvärdena är
uppnådda
Finns det behov att bekämpa insekterna görs det med en pyretroid.
Rapsjordloppa: Nexide 0,06 l/ha eller Mavrik 0,2 l/ha. Använd Nexide vid bekämpning riktad mot larvskador. Mavrik har i danska försök haft lägre effekt mot larvskador än Nexide. Observera att sista användningsdag för Nexide är 2026-09-30.
Kålbladstekel: Mavrik 0,2 l/ha men effekten är osäker. Nexide saknar specificerade rekommendationer.
På hösten får Mavrik användas från hjärtbladsstadiet fram till stadie 19. Nexide får användas i stadie 10 – 69 men bara en gång per gröda. Läs alltid etiketten för exakt information om användningsområde, skadegörare, dosrekommendationer och användningsvillkor. Det finns omfattande användningsvillkor för preparaten.
Pyretroiderna är kontaktverkande och behöver därför ha god täckning. Om det finns andra insekter än rapsjordloppa som behöver bekämpas, exempelvis kålbladstekel i samma fält är det mycket viktigt att försöka synkronisera bekämpningen så långt som möjligt eftersom pyretroider är skadliga för nyttoinsekter.
Motverka resistens
I Sverige har vi fortfarande bra fälteffekter av pyretroider vid bekämpning av rapsjordloppa. Egenskaperna som orsakar resistens har påvisats i rapsjordloppor i Skåne, Västergötland och Östergötland. För att bibehålla bra effekter är det mycket viktigt att vara återhållsam och bara bekämpa när det finns ett tydligt behov.
Växtskyddscentralen Landskrona
Jordbrukverkets e-tjänst Växtskyddsinfo
För mer information om skadegörarnas biologi och kännetecken använd vår e-tjänst Växtskyddsinfo. Tjänsten sammanfattar information från Bekämpningsrekommendationer, Sjukdomar och skadeinsekter, Nordiska namn på växtskadegörare och Växtskyddscentralernas bildarkiv. Du kan välja att söka på skadegörare, gröda eller fritext.
