Ett varmt och torrt augusti medförde ojämn och utdragen uppkomst
i höstrapsen. En rekordstor areal av höstspannmål kunde sås vid normal tidpunkt
på hösten efter en nederbördsrik första hälft av september. Regn i kombination
med ovanligt varmt väder gjorde att höstsäden etablerades under goda
betingelser och kom upp snabbt. Hösten var rekordvarm och gynnade insekterna.
Inflygning och äggläggning av rapsjordloppa blev utdragen och ovanligt mycket
bladlöss kunde hittas i höstraps. Även vintermånaderna, förutom februari, var
varmare än normalt. Det ledde till en god övervintring av höstgrödor med
potential till hög skörd. Februari, mars och april var dessutom ovanligt torra
vilket innebar att vårbruket drog i gång rekordtidigt. Uppkomsten på vårgrödor
var över lag bra om man sått tidigt. I senare sådda fält där såbädden torkat ut
blev uppkomsten ojämn på sina håll. Vissa sockerbetsfält med torr och lucker
jord fick ojämn uppkomst.
Mars och april hade ovanligt höga temperaturer vilket
förmodligen gynnade flera skadegörare, bland annat rost. Men efterhand som det
blev torrare så sänktes också temperaturen i maj, och mildrade effekten av
torkan. Maj var något svalare än normalt med färre soltimmar än normalt, vilket
medförde att utvecklingen hos såväl grödor som skadegörare länge gick långsamt.
Framför allt majsen halkade efter i utveckling.
Efter enstaka regndagar i början av maj i delar av området, kom
till slut mer nederbörd i slutet av månaden. Nederbörden var sedan fortsatt
jämnt utspridd över hela sommaren och temperaturerna normala. Det var gynnsamt tillväxtväder
från maj och under resten av säsongen. Väderleken bildade mycket dagg vilket
var gynnsamt för mjöldagg och nästan all stråsäd drabbades hårt. Även rost i
stråsäd gynnades, både gulrost där kraftiga angrepp utvecklades på en del
platser i känsliga sorter samt brunrost och kornrost gynnades. Totalt blev
rostangreppen stora men inte i samma omfattning som förra året som hade
rekordmycket rost. Sent på säsongen kunde ovanligt mycket Ramularia ses i
höstkorn och vårkorn, och även förekomst av brunfläcksjuka, framför allt i
höstvete och vårkorn.
Den tidiga vårsådden medförde också att plantorna inte
skadades i någon större omfattning av första generationen fritfluga och
kornfluga. Kombinerat med ostadigt och svalt väder under stora delar av
säsongen så var inflygningen av insekter inte heller stor och skador i fält
blev därför mindre än normalt. Bladlusinflygningen på sommaren var exempelvis
sen och liten. Trots måttliga bladlusförekomst på hösten så blev utbredningen
av rödsotvirus inte så stor på våren. Där var senare sådder på hösten
förmodligen en bidragande faktor.
Vädret var generellt bra under skörd. Det var torrt på många
håll. Skörden speglade ett gynnsamt växtodlingsår för samtliga grödor där
hektarskördarna var högre än både femårssnittet och normskörden som bygger på
skördar för en längre period. För höstvete var det den största arealen någonsin
som tröskats i Sverige. Spannmålsskördarna var de största på 40 år nationellt
sett och den näst största skörden någonsin i Sverige. Rapsskördarna var också
bra över lag, om något mer varierande beroende på plats.
