Aktuellt i ärter och åkerbönor

Tidigare växtskyddsbrev

Ärtbladlöss – kontrollera fälten

I en del ärtfält förekommer nu ärtbladlöss. Ärtbladlusen är ljusgrön och förhållandevis stor som fullvuxen (ca 3 mm).  Lössen sitter ofta skyddade i toppskottet och faller lätt ner på marken om de störs. Kontrollera ärtbladlössen genom att slå försiktigt toppskotten mot handflatan och räkna därefter lössen. Räkna lössen på flera plantor och på flera ställen i fälten. 

Bekämpningströskel: Fram till begynnande baljsättning 5 löss/toppskott eller angrepp på 25 procent av toppskotten.

Preparat: I första hand Teppeki 0,14 kg/ha. Används utan oljebaserade tillsatsmedel.

Teppeki är relativt skonsamt mot nyttodjur och har viss systemisk verkan. Det har visat sig i försök att lössen kan få en betydligt snabbare uppförökning om nyttodjuren försvinner. Även om Teppeki är systemiskt sprids den inte nedåt i plantan utan bara uppåt. Det är därför viktigt att få god nedträngning i beståndet.

Andra alternativ är pyretroiderna Mavrik, 0,15–0,2 l/ha eller Nexide 0,05–0,06 l/ha. Eftersom pyretroiderna är kontaktverkande kan det vara svårt att få tillräcklig effekt på ärtbladlössen som sitter skyddade inne i toppskotten. Öka därför vattenmängden vid bekämpningen, använd gärna luftassisterad spruta eller munstycken som ger både en framåtvinklad och en bakåtvinklad sprutdusch. Observera användningsvillkor för respektive preparat. 

Ärtmjöldagg

Bekämpningsströskel: Saknas.

Preparat: Elatus Era 0,35 l/ha eller 0,5 Pictor Active

Ärtvecklare - bekämpning först vid begynnande baljsättning

Ärtvecklarens larver orsakar gnagskador på ärterna och ger upphov till kvalitetsfel. I mat- och utsädesärter, där angrepp av ärtvecklare har störst betydelse, kan bekämpning vara motiverad. Detta gäller speciellt i områden med intensiv ärtodling, samt vid torra och soliga förhållanden.

Bekämpningströskel: Saknas.

Bekämpningstidpunkt: I begynnande baljsättning.

Preparat: Carnadine 0,25 l/ha, Mavrik 0,15–0,2 l/ha eller Nexide 0,05–0,06 l/ha. I de fall lössen når bekämpningströskeln innan begynnande baljsättning, krävs separat bekämpning av lössen.

Bönsmyg

Bekämpningsbehovet är störst i utsädesodlingar och odlingar för humankonsumtion. Bönsmygen förekommer främst där odling av åkerböna är vanlig. Bönsmygen är en svårbekämpad insekt och tidigare bekämpningsförsök från Sverige och Lettland pekar på svaga effekter av bekämpning. I praktisk odling har det förekommit bekämpningar med mycket varierande resultat.

Bekämpningstidpunkt: En eventuell bekämpning sätts in mot äggläggande ­honor. För att få effekt av bekämpningen krävs det att bönsmygen är aktiv i fält. Äggläggningen sker främst på de tidiga baljorna vid temperaturer över 20 ºC under minst två dagar i rad och uppehållsväder.

Preparat: Carnadine 0,25 l/ha. De två svenska försök som ligger till grund för registreringen har en effekt på mellan 58–68 % vid ett skadetryck på 14–23 procent skadade bönor per planta i obehandlat. Bekämpningarna gjordes i DC 63–65.

Svampsjukdomar i åkerböna  

Angrepp av chokladfläcksjuka (se bild 2) utvecklas vanligtvis långsamt men vid högt infektionstryck och varmt och fuktigt väder kan sjukdomen bli mer aggressiv. Chokladfläcksjuka kan spridas med utsädet men smittar framför allt med luftburna sporer från växtrester. Spridning sker även längre sträckor med vinden från tidigare odling i fältets närhet.

Bönrost är vindspridd och kan spridas över stora avstånd. Den uppträder oftast sent på säsongen och är då av liten betydelse.

Bekämpningströskel: Bekämpningströskel saknas, men bekämpning kan övervägas i fält där det är lätt att hitta symtom av chokladfläcksjuka och särskilt om det blir fuktigt och varmt väder.  

Bekämpningstidpunkt: DC 61–69, dvs. från begynnande blomning och 10–14 dagar framåt. Vid bekämpning med hög dos i sen blomning kan avmognaden försenas.

Preparat: Elatus Era 0,4 l/ha eller Signum 0,5–0,75 kg/ha

Bönbladmögel (se bild 3) kan infektera från vilsporer i marken sedan tidigare angrepp när åkerböna odlades på fältet. Senare på säsongen sprids svampen även med vinden till andra fält. Den sekundära spridningen från infekterade plantor gynnas av perioder med hög luftfuktighet och svala temperaturer.