Under tiden 5 maj – 7 juli graderades 49 höstvetefält en
gång i veckan.
Tabell 1. Tabell som visar varningsfältens sortfördelning i höstvete 2025.
Stråbas- och rotsjukdomar
Höstvetearealen har legat på en hög nivå de senaste åren
och ökade jämfört med förra året, se diagrammet nedan. En hög andel höstvete i
växtföljden medför större risk för stråknäckare och andra stråbas- och
rotsjukdomar.
Figur 1. Stapeldiagram som visar höstveteareal totalt för Södermanlands, Östergötlands och Örebro län.
Slutangrepp av stråknäckare
graderades i månadsskiftet juni till juli i 28 fält. Det genomsnittliga
angreppet var index 29 och var något högre än föregående år. Detta beror på
gynnsamt väder för infektion under våren och på grund av hög andel höstvete i
växtföljden. Sexton av de inventerade fälten överskred skadetröskeln på ett
ungefärligt index 30. Index kan bli högst 100. Av de 16 fält som överskred
index 30 hade elva av fälten höstvete som förfrukt och fyra av dessa även höstvete
som förförfrukt. Medeltalet för området är ett av de högre under de senaste 20
åren. Svaga angrepp av stråfusarios
förekom i elva av fälten, vilket var en minskning från föregående år.
Tabell 5. Tabell som visar angrepp av stråknäckare i olika områden. Sommargradering 2025.
Figur 2. Stapeldiagram som visar angrepp av stråknäckare 2006–2025. Medeltal för sommargradering i Södermanlands, Östergötlands och Örebro län.
Bladfläcksvampar och mjöldagg
I början av säsongen var angreppen av bladfläcksvampar låga men vetets
bladfläcksjuka och svartpricksjuka ökade med tiden. Torrt och svalt väder i
början av maj hämmade till en början utvecklingen av bladfläcksvampar. När
nederbörden och värmen ökade under slutet av juni gynnades utvecklingen av
bladfläcksvampar. På grund av den sena utvecklingen uppstod inte så stora
bekämpningsbehov och påverkan på skörden bedöms liten.
Svartpricksjuka
observerades i nästan alla varningsfält under säsongen. Vid slutgraderingen var
medelvärdet för angreppen knappt 22 procent angripna blad, vilket är ett av de
lägsta slutangreppen som vi haft av svartpricksjuka. I ett varningsfält
noterades att 100 procent av bladen var angripna. I fälten med svartpricksjuka
var i genomsnitt cirka fem procent av bladytan angripen.
I början av säsongen när angreppen av bladfläcksvampar på
det stora hela var svaga var angreppen av vetets
bladfläcksjuka de högsta, framför allt i fält med vete som förfrukt. I
slutet av maj och början av juni sjönk angreppen något för att sedan från och
med mitten av juni öka igen. Vid slutgraderingen var vetes bladfläcksjuka den
mest utbredda av bladfläcksjukdomarna med ett genomsnittligt angrepp på knappt
27 procent. Som mest var 100 procent av bladen angripen. I genomsnitt var strax
över 8 procent av bladytan angripen och som mest 50 procent täckt.
Pustlar av mjöldagg
förekom i flera fält under hela säsongen. Den genomsnittliga nivån av angrepp
var ganska stadig på mellan fyra och sju procent angripna blad. Variationer
mellan de olika varningsfälten förekom dock. Som mest var 64 procent av bladen
angripna, detta fält är beläget på en plats där stora angrepp av mjöldagg är
vanliga till följd av lätta jordar och fuktdrivande jordar.
Inga rapporter om brunfläcksjuka
kom in under säsongen i området.
Figur 3. Linjediagram som visar skadegörarutveckling i höstvete 2025. Medeltal för Södermanlands, Östergötlands och Örebro län.
Sammantaget blev var angreppet av bladfläcksvampar vid slutgraderingen 43 procent angripna blad. Det
är en ökning från förra året då motsvarande siffra låg på 34 procent.
Figur 4. Stapeldiagram som visar slutangrepp (DC 75–91) av bladfläcksvampar i höstvete 2006–2025. Medeltal för Södermanlands, Östergötlands och Örebro län.
Rostsjukdomar
Gulrost var
den vanligast förekommande sjukdomen under juni månad. Även detta år blev
angreppen stora jämfört med år 2023 och tidigare. Under de senaste 20 åren har
enbart förra årets angrepp varit större än årets. Tre fält med de mottagliga
sorterna Kask och Norin hade vid flera graderingstillfällen angrepp på 100
procent av de undersökta bladen. I ytterligare fem fält där även sorterna KWS
Ahoi och Hallfreda odlades observerades angrepp på över 70 procent angripna
blad. Däremot förekom det flera varningsfält med mottagliga sorter där gulrost
inte påträffades alls under säsongen. I genomsnitt var 23 procent av bladytan
på blad två angripen av gulrost vid slutgraderingen. Som mest noterades 75
procent angripen bladyta men den angripna bladytan graderades inte i samtliga
fält med angrepp. Gulrost var den mest skördepåverkande sjukdomen under
säsongen.
Angreppen av
brunrost var betydligt lägre än 2024 då angreppen blev rekordstora. Enstaka
angrepp observerades under hela säsongen. De flesta angreppen omfattade ett
lågt antal angripna blad. Dock stack ett fält i Östergötland ut, där
observerades 60 procent angripna blad som mest men med liten angripen bladyta.
Figur 5. Stapeldiagram som visar slutangrepp av brun- och gulrost i höstvete 2006–2025. Medeltal för Södermanlands, Östergötlands och Örebro län.
Skadedjursangrepp
Enstaka havre-
och gräsbladlöss började uppträda i mitten på maj och sädesbladlössen i början på juni. Populationen av samtliga bladlöss
var låg under säsongen. Som mest räknades 1,1 havrebladlöss per strå.
Figur 6. Stapeldiagram som visar genomsnittligt maxangrepp av sädesbladlöss i höstvete 2006–2025. Medeltal för Södermanlands, Östergötlands och Örebro län.
Förekomsten
av vetemyggor inventerades i ax som plockats från 28 av varningsfälten i månadsskiftet
juni/juli. Angreppen av den röda
vetemyggan var små, totalt var 0,3 procent av kärnorna angripna. Inga gula vetemyggor hittades. Inga av de undersökta fälten var över den ekonomiska
skadetröskeln, som brukar anges till fem procent angripna kärnor.
Figur 7. Stapeldiagram som visar andel kärnor (%) som angripits av röd- respektive gul vetemygga i höstvete 2006–2025. Medeltal för Södermanlands, Östergötlands och Örebro län.
Rapporter om enstaka skador från fritflugor kom in tidigt under säsongen. Larv och adulter av sädesbladbagge hittades i enstaka fält
i Örebro län.
Övrigt
I området finns kända riskområden för vetedvärgsjuka. I år var förekomsten
större än vanligt på grund av en lång och varm höst 2024. Den randiga vetedvärgsstriten fick då lång
tid för virusspridning. Vi har verifierade prov från tidigare kända områden,
trakterna runt Söderköping och Ringarum. I år har vi också fynd från Klockrike,
där vi tidigare inte har något bekräftat prov. Mer utbredda angrepp av
vetedvärgsjuka förekom senast 2017.
Det var liten förekomst av axfusarios under säsongen. Halterna av fusariumtoxinet DON var låga
i höstvete.
