Höstvete

Omfattning och sortfördelning

Mellan 28 april maj och 7 juli graderades 57 höstvetefält en gång per vecka.

Utvintringssvampar

Problemen med utvintringsskador på grund av stråknäckare och snömögel var mycket begränsade.

Stråbas- och rotsjukdomar

Angrepp av stråknäckare i början på säsongen var svaga, enstaka symtom noterades endast i en graderingsruta. Vid sen mjölkmognad och degmognad gjordes en gradering vars medeltal jämförs med tidigare år, se Figur 1. Stråknäckarsymtom konstaterades i drygt 80 procent av alla graderade fält. I år graderades för första gången stråknäckare vid mjölk- och degmognad även i Dalarnas län, detta i två fält. Båda fälten hade starka angrepp med index på 58 respektive 83.

Svaga angrepp av skarp ögonfläck konstaterades i knappt sex procent av graderingsfälten. Stråfusarios förekom i drygt 80 procent av fälten, angreppen var överlag svaga.

Någon inventering av rotdödare gjordes inte.

Mjöldagg

Mjöldagg hittades i knappt en fjärdedel av fälten under säsongen. I fem av fälten utvecklades symptom redan vid bestockning och tidig stråskjutning, DC 22 till 30. Maxangreppet av skadegöraren noterades i stråskjutning, DC 31, till tolv procent, noteringen gjordes i sorten Julius i Uppsala län, angreppet spred sig sedan inte uppåt i beståndet.

Bladfläckar

Graderingsresultaten rapporteras in dels som andelen blad angripna av bladfläcksvampar och dels som angrepp av vetets bladfläcksjuka och svartpricksjuka separat. Figurerna 2 och 3 visar andelen blad angripna av bladfläcksvampar. Medelvärdet för bladfläcksvampar var över eller runt medel under hela säsongen. Vid slutgraderingen i juli var medelvärdet 55 procent angripna blad.

Angreppsnivån av vetets bladfläcksjuka var ovanligt hög tidigt på säsongen. I mitten på maj hade över 60 procent av fälten symptom av skadegöraren, medelvärdet var 18 procent angripna blad. Graderingsfälten befann sig då i begynnande stråskjutning och flertalet fält hade även angrepp på översta bladen. Torrare väder ledde till att spridningen av skadegöraren minskade. I mitten på juli ökade skadegöraren igen och vid sista graderingstillfällena hade sju av de infekterade fälten över 90 procent i angreppsgrad. Det slutliga medelvärdet för vetets bladfläcksjuka var cirka 40 procent, vilket är högre än genomsnittet de senaste sju åren där medelvärdet är 25 procent. Av de angripna fälten hade 80 procent vete som för- eller förförfrukt.

Det fanns angrepp av svartpricksjuka på de äldre bladen vid de första graderingarna i drygt hälften av fälten. Plantorna växte sedan ifrån dessa angrepp och svampsjukdomen uppförökades inte i början av säsongen. Under de första veckorna av juni ökade antal fält med infektion något, angreppen var fortsatt mycket små. Vid de sista graderingstillfällena hade sjukdomen fått fäste i ett tiotal fält, varav åtta hade symptom på över 30 procent av de tre översta bladen. I ett fält i Dalarnas län samt ett fält i Uppsala län var maxangreppet 100 procent vid sista graderingstillfället.

Brunfläcksjuka noterades i låga mängder i fem av graderingsfälten i slutet på säsongen.

Rost

Angreppsnivån av gulrost var hög och det var en av de dominerande svampsjukdomarna 2025. Gulrost noterades november 2024 i sorten Norin. De första vårfynden gjordes i slutet på mars, då små sporadiska fynd noterades i ett fält med sorten Kask. I mitten på maj hittades små angepp av gulrost även i Norin och KWS Ahoi. I början på juni blossade kraftiga angrepp av skadegöraren upp, både i graderingsfälten samt i många fält utanför graderingsverksamheten. Antalet angripna graderingsfält ökade i samband med detta, men medelvärdet i fälten var fortsatt låga. Från de låga nivåerna skedde en uppförökning av infekterade plantor snabbt. Störst uppförökning noterades i ett Norinfält, som gick från fyra procent angripna blad på de tre översta bladnivåerna till 76 procent på en vecka. Till en början hittades sjukdomen, precis som föregående år, främst i sortena Kask, KWS Ahoi, Norin och RGT Reform. Men i slutet på juli hade gulrost noterats i nästan alla sorter som var med i graderingsverksamheten. Gulrost förekom i mindre omfattning i sorterna Chevignon, Informer och Etana. I Figur 4 går det att utläsa att slutangreppen av gulrost landade på ett medelvärde strax över 20 procent, det näst högsta värdet som uppmätts i området sedan graderingsverksamheten startade i slutet av 1980-talet. Högre värde har endast uppmätts 2024.

Det första fyndet av brunrost gjordes i ett fält i slutet på juni.  Som mest var knappt 20 procent av fälten i graderingsverksamheten drabbade av sjukdomen. Fyra fält hade maxangrepp på mellan 30 till 50 procent, detta var i sorterna Brons, Etana (2) och Kask.

Bladlöss

Både havrebladlöss och sädesbladlöss förekom sporadiskt, i små mängder.

Vetedvärgsjuka

Inga symtom av vetedvärgsjuka rapporterades i år.

Inventering med hjälp av tio gula fångstskålar under hösten 2024 visade på förekomst i små mängder av randig dvärgstrit på alla platser i Stockholms, Uppsala och Västmanlands län. I ett fält norr om Uppsala, förekom större mängder av skadegöraren.

Under april och maj 2025 fanns tio gulskålar nedgrävda i höstvetefält i Stockholms, Uppsala och Västmanlands län. Stritnymfer hittades i små mängder i sju av skålarna fördelade över de tre länen.

Vetemyggor

Vetemyggor inventerades i 37 höstvetefält i månadsskiftet juni/juli. I axproverna var skadorna av röd vetemygga och gul vetemygga små. Jämförelse mellan år visas i Figur 5. Larver av den röda vetemyggan förekom i två av axproverna. Gul vetemygga förekom i ett av proverna och syns inte i diagrammet då medelvärdet blev noll. Inget fält var över den ekonomiska skadetröskeln, som brukar anges till fem procent angripna kärnor.

Övriga skadedjur

Någon skadegradering av trips gjordes inte.

Inga större skador av fritfluga rapporterades i höstsädesfälten. Det var allmänt förekommande med fluglarver i stråbaser men inga större skador noterades till följd av detta.