Upptäck eventuella skadegörare i ditt majsfält nu

För flera skadegörare i majs är förebyggande åtgärder centrala för att hantera problem, då kemisk bekämpning inte är möjlig. I dagsläget är angreppen normalt låga i majs, men det finns undantagsfall och risk att problemen ökar om inte förebyggande åtgärder vidtas. Nu är det därför tid att undersöka förekomsten av skadegörare i dina fält. Det möjliggör att du kan anpassa din växtföljd och bearbetningsstrategi, beroende på situationen i fält, inför kommande säsong.

Tidigare växtskyddsbrev

Majsmott – knäckta stjälkar och borrmjöl

Förekomst av majsmott upptäcks enklast innan skörd, gå därför ut i fält och kontrollera om du kan hitta angrepp. Tecken på angrepp kan vara borrhål med borrmjöl i stjälkar och kolvar samt knäckta stjälkar i fält. Ytterligare en varningsklocka är rödaktiga stjälkar, men det kan bero på fler orsaker. Genom att skära i misstänkta plantor kan larven upptäckas inuti stjälken, ofta nära borrhålet. Det går även ibland att se larvernas ingångshål i stubben efter skörd, men det är fördelaktigt att undersöka innan skörd.

Förebyggande åtgärder är enda och bästa möjligheten

Majsmottet ger skördeproblem genom liggmajs och kan öka fusariumangrepp (stjälkröta och kolvfusarios). I sockermajs orsakar den kvalitetsproblem. Det finns ingen godkänd kemisk bekämpning av majsmott. Därför är förebyggande åtgärder nödvändiga för att hindra uppförökning av den. När väl majsmott finns utbredd i området är erfarenheten från andra länder att den är svår att kontrollera. Därför är det viktigt att ta förekomsten på allvar. En ordentlig plöjning där stubben hamnar minst 10 cm ner i jorden är en viktig åtgärd. Kör gärna sönder stubben innan plöjning, för att hindra att majsmottet kan övervintra mellan noderna och i rotfästet. Det är även effektivt att odla majs i en varierad växtföljd, men tänk på att majsmott kan flyga till intilliggande fält. Upptäcker du stora angrepp av majsmott i ditt fält ska du överväga att inte odla majs på fältet nästa år.

Väl ute i fält – titta efter svampangrepp på majsplantorna

Även angrepp av bladfläcksvampar, såsom majsbladfläcksjuka och majsögonfläcksjuka kan observeras i fält. Det är sällan så kraftiga angrepp att bekämpning är motiverad i vårt område. Majsbladfläcksjuka ger vattniga, avlånga samt gråaktiga fläckar inledningsvis och blir sedan mer bruna och cigarrformade. Symtom av majsögonfläck är små, ljusa fläckar med brun-rödbrun ring, de syns tydligt när blad hålls upp mot ljuset.

Fusariumangrepp kan orsaka stjälkröta och kolvfusarios. Stjälkröta syns som vitrosa fläckar, omgivna av ett mörkare område, ofta under kolvbladen. Vid kraftiga angrepp brådmognar plantan och kan knäckas som följd. Svampen fruktkroppar (perithecier) kan synas som små, svarta prickar som sitter ytligt på stjälken omkring de nedre noderna. Kolvfusarios ger ett vit och/eller rött till mörkrosa mycel på kolvarna. Fusariumangreppen bildar toxiner som är giftiga för djuren och försämrar kvalitén på fodret.

Symtom av majssot känns enkelt igen på de svulster som bildas på kolvar, blad och luftrötter. Majssoten har ingen betydelse för djurens hälsa eller mjölkkvalité, men kan påverka fodervärdet negativt vid större angrepp. Det är normalt inte ett problem.

En varierad växtföljd och plöjning är viktiga åtgärder för att hantera bladfläcksvamps-, fusarium- (stjälkröta och kolvfusarios) och majssotangrepp. Genom att vända ner växtresterna minska risken för spridning av svamparna. För att hantera bladfläcksvamparna kan även en mer motståndskraftig sort väljas.