Höstarna tenderar att bli allt varmare. Det gör att
såtidpunkterna behöver skjutas fram för att inte grödan ska bli allt för stor innan vintern. Senare sådd minskar även riskerna med skadegörare och ogräs som också gynnas av
varmare höstar.
Höstrapsen behöver ca 450 daggrader mellan uppkomst och den
1 november för att nå lagom storlek innan vintern. För att nå 450 daggrader behöver rapsen vara uppkommen ca mellan den 20 och 25 augusti i D-, E- och T-län, baserat på de senaste årens väderlek. Hur vädret kommer utvecklas i år går givetvis inte att säga, men trenden med
varmare höstar är tydlig.
Sår man tidigt riskera man också att få mer problem med en
del insekter som kålbladstekel, jordloppor och rapsjordloppor. Sätt ut gula
fångstskålar för att få en uppfattning om vilka insekter som rör sig i fälten
och mängden.
Rapsjordloppan kan ge tidiga bladskador
Rapsjordloppan, och andra jordloppor, kan orsaka gnagskador
under rapsens uppkomst och tidiga utveckling. I allvarliga fall kan plantorna
bli uppätna, bevaka därför fältet närmaste tiden efter sådd. Rapsjordloppan orsakar
de allvarligaste skadorna och det är ovanligt att andra jordloppor skadar
höstraps.
Fält sådda med utsäde betat med Buteo Start eller Lumiposa
har visst skydd mot gnagskador i hjärtbladsstadiet men skyddet är kortvarigt
och de behöver också bevakas.
Riktvärde för gnagskador
Hjärtbladsstadium (stadium 10): mer än 5 procent
uppäten bladyta.
Från första örtbladen fram till två utvecklade örtblad (stadium
11–12): mer än 10 procent uppäten bladyta.
När plantorna fått tre till fyra örtblad brukar gnagskadorna
inte vara ett problem längre.
Larver av kålbladstekel kan kaläta plantor
Angrepp av kålbladstekellarver över större områden är
ovanliga men enstaka fält brukar få starka angrepp. Är det många larver kan de
kaläta plantorna på ett par dagar. Den fullvuxna insekten är inte så lätt att se, använd en
gulskål för att undersöka om de finns i fältet. Från början är larverna små,
ett par mm långa, grågröna och gnager på bladens undersida mellan bladnerverna.
De första skadorna är svåra att se eftersom larven för det mesta inte gnager
igenom bladen. När de växer sig större, mörknar de i färgen till mattsvart och
blir lättare att upptäcka. Angreppen uppstår ofta fläckvis eller i delar av
fälten. Plantan är känsligast i de tidiga tillväxtstadierna, särskilt om den
angrips redan i hjärtbladsstadiet, eller när de första örtbladen utvecklas. Vid
senare angrepp får skadan oftast mindre betydelse.
Riktvärde: 1 larv per planta
Man måste räkna på många plantor i olika delar av fältet
eftersom larverna förekommer ojämnt. Bekämpningen görs när skadorna ser hotande
ut.
Rekommendation
Vid uppnått riktvärde
Är riktvärdena överskridna och det finns behov att bekämpa
insekterna görs det med en pyretroid.
Rapsjordloppa: Mavrik 0,2 l/ha
Kålbladstekel: Mavrik 0,2 l/ha men effekten är
osäker.
Mavrik får användas från hjärtbladsstadiet fram till stadium
19.
Pyretroiderna är kontaktverkande och behöver därför ha god
täckning. Om flera av insekterna finns i samma fält är det mycket viktigt att
försöka synkronisera bekämpningen så långt som möjligt eftersom pyretroider är skadliga
för nyttoinsekter.
Motverka resistens
I Sverige är fälteffekter av pyretroider vid bekämpning av rapsjordloppa fortfarande bra. Egenskaperna som orsakar resistens finns hos rapsjordloppor i Skåne, Västergötland och Östergötland. För att bibehålla bra effekter är det mycket viktigt att vara återhållsam och bara bekämpa när det finns behov och riktvärden är överskridna
Jordbrukverkets e-tjänst Växtskyddsinfo
För mer information om
skadegörarnas biologi och kännetecken använd vår e-tjänst Växtskyddsinfo.
Tjänsten sammanfattar information från Bekämpningsrekommendationer, Sjukdomar
och skadeinsekter, Nordiska namn på växtskadegörare och
Växtskyddscentralernas bildarkiv. Du kan välja att söka på skadegörare, gröda
eller fritext.
