Vi får ofta frågor om vad som gäller vid ordination av
läkemedel i olika situationer. Därför kommer vi i en nyhetsbrevserie att gå
igenom vad du som veterinär, utifrån lagstiftningen, ska tänka på när du
ordinerar läkemedel till djur. Del 1 handlar om din bedömning av djuret innan
du ordinerar läkemedel.
Bedöma behovet av läkemedel
Innan du ordinerar ett läkemedel
till ett djur ska du alltid kontrollera att djuret verkligen behöver behandlas
med läkemedlet. Detta gäller hela tiden, men du ska särskilt tänka på det när
det handlar om antimikrobiella läkemedel, läkemedel som innehåller hormoner,
narkotiska läkemedel och teknisk sprit.
För att kontrollera om djuret
behöver behandlas med läkemedel ska du utföra en klinisk undersökning eller någon
annan lämplig bedömning. Undersökningen eller bedömningen ska leda till att du
kan
- göra en tillfredsställande bedömning av djurets
tillstånd,
- bedöma att läkemedelsbehandlingen kommer att
göra nytta,
- bedöma att det inte finns risk att behandlingen
förvärrar djurets tillstånd eller att behandlingen är felaktig eller
ofullständig,
- bedöma risker med resistens vid behandling med
antimikrobiella och antiparasitära läkemedel, samt
- bedöma att djurhållaren kommer att hantera
läkemedlet på ett godtagbart sätt i de fall en djurhållare ska ge läkemedlet
till djuret.
I första hand bör du utföra en klinisk undersökning inklusive
eventuell diagnostik, men i vissa situationer kan en bedömning via video,
telefon, e-post eller e-tjänster vara tillräcklig. Detta kan till exempel vara
aktuellt vid ordination av förebyggande behandlingar såsom fästingförebyggande
läkemedel eller mineral- och vitaminpreparat. För vissa djurslag kan du även
använda dig av villkorad läkemedelsanvändning.
Det är dock du som veterinär som i varje enskilt fall avgör vilken
typ av undersökning som krävs för att du ska kunna göra en tillräcklig
bedömning enligt punkterna ovan. Du ska också vara beredd att motivera att du
har gjort en tillräcklig bedömning innan du har ordinerat läkemedel till ett
djur, till exempel till länsstyrelsen och ansvarsnämnden.
Långvarig kontinuerlig behandling
Huvudregeln är att du bara får förskriva läkemedel till en djurhållare
som han eller hon ska behandla sitt djur med inom fyra veckor. Det finns dock
undantag från denna regel, till exempel kan du förskriva läkemedel för en
längre period vid långvarig kontinuerlig behandling hos sällskapsdjur. Vid
sådan förskrivning bör du undersöka djuret minst en gång per år för att avgöra om
det fortfarande behöver behandlas med läkemedlet. Det är dock du som veterinär
som i varje enskilt fall bestämmer hur ofta du behöver undersöka ett djur som
får långvarig kontinuerlig behandling.
Hitta informationen i lagstiftningen
Du hittar bestämmelserna som ovan information baseras på
här:
- Artikel 105.3 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2019/6.
- 2 kap. 1 och 2 §§, allmänna råd till 2 kap. 2 § samt 3 kap. 3
§§ i våra föreskrifter med saknr
D 35.