Höstvetearealen i Halland, Skåne och Blekinge låg på knappt
128 000 hektar, vilket var något högre jämfört med de senaste fem åren. Bra
betingelser vid sådd och fin uppkomst samt normala temperaturer under hösten
resulterade i att många bestånd blev ”lagom” frodiga. Även fält som såddes
senare under oktober, utvecklades bra tack vare den milda hösten.
Övervintringen var mycket god. På många platser blev skördarna rekordstora.
Skador orsakade av sniglar förekom sparsamt och det var
framför allt i utsatta lägen som fältkanter, vid reducerad jordbearbetning och
på tyngre jordar som större angrepp noterades.
I riskområden för
rödsotvirusangrepp skedde sådderna över lag något senare än normalt. Förekomsten
av bladlöss i sugfällan i Alnarp var måttlig (se figur i sammanställningen för
höstkorn). Jämfört med hösten 2023 då angreppen av rödsotvirus var större än normalt kom den större inflygningen av
bladlöss senare hösten 2024 och var mer jämnt fördelad över tid. I de få fält
som graderades under hösten förekom bladlöss i flera områden, framför allt i
områden där det finns erfarenheter sedan tidigare av större angrepp. De första
nattfrosterna kom under senare delen av november i utsatta lägen vilket gjorde
att lössen hade lång tid på sig att föröka och sprida sig. En relativt hög
andel av lössen var virusbärande. Då det är första året som analys av
virusförekomsten gjordes är det svår att veta hur stor betydelse detta hade. Skadorna
av rödsotvirus blev dock små våren 2025.
Bidragande orsak till detta kan delvis vara de senare sådderna. Enstaka
rapporter om misstänkt vetedvärgsjuka förekom. Några enstaka plantor
virustestades och varav något var positivt.
Tidigt på våren fanns angrepp av kornflugan, vars larv äter på skotten. Angrepp förekom framför allt
i Halland och nordvästra Skåne, men förekom även på andra håll till exempel i
området kring Lund och i Blekinge. Dessa symptom har ökat de senaste åren.
Mjöldagg förekom i ovanligt stor omfattning redan
under april månad i flera prognosfält och i början av maj fanns det angrepp i
knappt hälften av prognosfälten. Angreppen fortsatte att öka och vid
slutgradering förekom angrepp i drygt 70 % av prognosfälten. Angreppsnivån
varierade, men flera fält hade större angrepp och många sorter var angripna. I
genomsnitt blev angreppen högre jämfört med de senaste åren och i
nivå med 2017.
Svartpricksjuka förekom som vanligt allmänt på
de äldre bladen under tidig vår. Nederbördsmängder betydligt under det normala
under februari, mars och april medförde att utvecklingen av svampen fördröjdes
kraftigt. Några dagar in i maj kom ett
för grödan gynnsamt regn på många platser i området. Sedan följde ytterligare
en längre period utan regn fram till cirka tre veckor in i maj. Därefter kom en
del regn som medförde gynnsamma infektionsbetingelser. Då utvecklingen av
svartpricksjuka har lång latensperiod var det först under senare delen av juni, i blomningen,
som angreppen började öka.
Därefter gick angreppsutvecklingen fortare och slutangreppen varierade stort
mellan fält. Angreppen var kopplade till nederbördsfördelningen i olika
områden. Betydelsen av de sena angreppen blev begränsad. Förekomsten av
svartpricksjuka var lägre än under de senaste fem åren, undantaget 2023 då
angreppen var ovanligt låga.
Angrepp av vetets
bladfläcksjuka (DTR)
noterades i några riskfält (skörderester på markytan och vete som förfrukt)
redan i april. Angreppen utvecklades dock ganska långsamt i flertalet av fälten.
Sena angrepp i fält som inte var riskfält förekom i viss omfattning.
Slutangreppen varierade mycket men generellt blev de måttliga. Liksom i fjol
noterades angreppen av brunfläcksjuka,
men omfattningen var
betydligt mer begränsad i år.
Under vintern noterades gulrost i höstvete på ett flertal
platser i Skåne, i flera mottagliga sorter. I mitten av april när prognos- och
varningsverksamheten påbörjades i höstvete noterades angrepp i sorten Kask i
Skåne. Under senare delen av april månad utvecklades även angrepp i fler
mottagliga sorter. Gulrostens omfattning och utveckling varierade stort. I en
del fält var utvecklingen långsam men i några fält i området kring Lund
utvecklades angreppen kraftigt. I dessa fält var det svårt att få stopp på utvecklingen
redan vid månadsskiftet april/maj. Angreppsutvecklingen i dessa fält fortsatte
in i juni med upprepad sporulering. I månadsskiftet juni/juli fanns
gulrostangrepp i drygt 50 % av prognosfälten i varierande grad. Gulrosten
gynnades av modesta temperaturer och trots en torr vår och försommar gynnades
den av riklig dagg. Det fanns angrepp i hela området, framför allt i Skåne,
förutom i de NÖ delarna där det generellt odlades mindre gulrostmottagliga
sorter. Angreppsgraden och utvecklingen varierade stort mellan fält och även
inom samma sort. Utbredningen varierade från enstaka angrepp till 100 %
angripna blad, med ett snitt på knappt 35 % angripna blad. De sorter som var
mest angripna var Kask, SU Joran, Norin, Barranco och Ponticus och i mindre omfattning
i exempelvis Bright, Chevignon, Etana, Terence, Marstrand och Linus.
Liksom 2024 kom de första brunrostangreppen
tidigt. I början av maj fanns angrepp i några få fält, i sorterna Bright och Pondus.
Angreppen utvecklades i några av fälten. Under juni månad gynnades brunrosten
och vid månadsskiftet juni/juli fanns det brunrost i cirka 75 % av fälten, med
ett genomsnittligt angrepp på drygt 45 % angripna blad. Angreppsgraden
varierade stort, störst angrepp fanns i sorterna Terence och Pondus, men angrepp
fanns i många sorter såsom Bright, Etana, Kask, SU Joran, Informer, Chevignon,
Ponticus och WPB Ennis. Angreppen var ovanligt stora, men betydligt lägre
jämfört med i fjol.
Angreppen av olika
stråbasjukdomar var lite högre än vanligt. På våren var förekomsten av stråknäckare
liten och knappt 4 % av de graderade fälten överskred bekämpningströskeln. Vid
sommargraderingen överskred cirka 23 % av de graderade fälten skadetröskeln som
är ett index över 30. Mindre angrepp av både skarp ögonfläck och Fusarium
på stråbaserna förekom i många fält. DON-halterna var låga och förekomsten av axfusarios
liten i vårt område. Angrepp av rotdödare förekom i något större
omfattning är normalt. Den milda vintern kan vara en bidragande orsak till
detta. Mjöldryga förekom endast i liten omfattning i höstvetet.
Angreppen av den röda vetemyggan var i nivå med fjolårets.
I genomsnitt var det 0,3 procent angripna kärnor varav ett av de graderade
fälten översteg skadetröskeln på cirka fem procent angripna kärnor. Angreppen
av den gula vetemyggan var i likhet
med de senaste åren små.
Enstaka sädesbladlöss och havrebladlöss
noterades i mitten av maj. I mitten av juni fanns bladlöss i drygt 30 % av
fälten, spritt i hela området. Förekomsterna var generellt mycket låga men i
några enstaka fält var förekomsterna i nivå med bekämpningströskeln.
Toppnoteringen var 5,6 sädesbladlöss per strå i ett fält i slutet av juni. Det
högsta genomsnittliga angreppet var lågt, 0,6 sädesbladlöss per strå de sista
dagarna i juni.
Liksom 2022 och framför allt i fjol kunde strax innan skörd
spridda upprättstående, svarta ax ses ovanför grödan i en del höstvetefält.
Axen var brådmogna, täckta av sekundär sotdaggssvamp och kärnorna var små och
intorkade. Förekomsterna var dock klart mindre än under fjolåret. Det kan
finnas flera orsaker till detta, men förekomsten var större vid tidig sådd.
